… ja så kan man se på pjäsen ”Jenny from Hörby” som har premiär på Intiman i Malmö på fredag. Frågan är hur många som kommer kunna se pjäsen på det sättet…
I samband med pjäsen konstaterar Petra Östergren att sexarbetare och sexköpare nu är dem som håller i den perversa stafettpinnen. Och de som gör det idag har blivit onda…
Läs en fin text av Petra lite längre ner på sidan.
Och den onda horhäxan, Isabella Lund, dvs snälla jag… är enormt nyfiken på pjäsen om Jenny.
Jag hoppas den kan bidra till att förmänskliga sex- och
erotikarbetare och lyfta debatten ett snäpp.
Jenny from Hörby är en berättelse om en smart ung tjej som gör ett val och driver igenom det, men hennes val är kontroversiellt, hon vill bli porrstjärna! Och detta gör hennes mamma förtvivlad.
Det här nyskrivna relationsdramat, av Dennis Magnusson, frågar dig inte om du vill att din dotter ska bli porrstjärna, frågan som ställs är; Vad gör du om din dotter vill bli porrstjärna?
Pjäsen ställer också frågor om den fria viljan, om fördomar och om varför vi ibland väljer att brännmärka de vi ser som offer.
Men som Alexander Karim säger till Helsingborgs Dagblad så är det ingen stackars-lilla-flicka historia:
— Jenny är inget offer för porrbranschen, hon tar över den. På många sätt är hon den yttersta feministen som går in och skapar sina egna regler i en patriarkal värld, säger Alexander Karim som spelar pojkvännen, porrskådisen Simson.
Samtidigt som ”Jenny from Hörby” är ett slags feministiskt manifest är den, enligt Alexander Karim, en ”jäkligt fin berättelse om relationer”.
Regissören Dennis Sandin säger till Skånska Dagbladet:
– Det ligger en spänning i luften både hos oss och hos dem som ska titta. Porr är både en subkultur och en kommersiellt utvecklad verksamhet. Porren finns med i vardagen, vi har dubbelmoralen och fördomar mot dem som jobbar med sex. Så även om vi inte tar ställning tycker jag vi lyfter frågan.
Som ni förstår så är jag mer än nyfiken på den här pjäsen. För det låter som om pjäsen handlar mycket om det vi horor själva upplever och om det jag själv försöker föra fram i olika sammanhang. Att många kvinnor som arbetar med sex och erotik inte alls är några offer utan istället tvärtom väldigt tuffa och starka kvinnor som vågar gå emot samhällets normer.
Och det valet är inte lätt för man drabbas av horstigmat, den sociala skam som alla fallna kvinnor drabbas av. Jobbet gör en inte till ett offer men man blir ett offer för omgivningens reaktioner. Man möts av fördomar och oförstående och det blir en konflikt när man förväntas skämmas över något som man själv känner stolthet över.
Och varför ska man skämmas för att man jobbar med sex , för att man klarar sig själv och står på egna ben?
Det finns ett inspirationsmaterial, för en fortsätt diskussion, till pjäsen och i det materialet har jag bidragit med ett kort stycke om just horstigmat. I inspirationsmaterialet finns det också en fin text av författaren Petra Östergren:
Den perversa stafettpinnen
Av Petra Östergren
Det händer inte så ofta, men var gång det händer vet jag inte riktigt vad jag ska säga. Jag vill fräsa ifrån, argt säga: hur kan man tro något så dumt? Tro att åtrå och kärlek till ett kön är sprunget ur hat mot det andra. Eller varför ens anta att hat är den känsla som finns i mig?
Kanske vore det naturligt utifall jag skulle känna hat mot mannen som mördade min mor. Då när hon var 46 och jag snart skulle fylla 23.
Men varför skulle jag känna hat mot alla män bara för att jag eventuellt gjorde det mot en? Och varför skulle det i sin tur få mig att åtrå och älska kvinnor?
Jag försöker vara förstående, tänka att folk inte vet. De är okunniga. De är rädda. De vet inte att åtrå och kärlek är mer komplext och basalt och dess begynnelse tidigare än så.
Men mest tänker jag på Foucault. På hans banbrytande och vackra verk Sexualitetens historia där han skriver om ett litet folk som föddes under artonhundratalet, framtvingat ur den nya borgerliga ordningen. Ett slags perversas oräkneliga familj som bodde grannar med förbrytare och befryndade sig med dårar. I familjen fanns sexuellt vakna barn, brådmogna flickor och vanartiga pojkar. Där fanns fetischister och fula gubbar och homosexuella män.
Foucault visar att i samma stund som juridiska straff för sexuella avvikelser minskade, ökade de subtila kontrollmekanismerna – de som får oss att tänka och handla på vissa sätt. Han visar också hur den nya vetenskapens instrument passade in. Hur klassificerandet banade vägen för att skapa föreställningar om en normal, naturlig och sund sexualitet, vars mörka bakgrund var den perversa, syndfulla och sjuka. Och inte bara det, människorna som tidigare bara utfört dessa handlingar, blev dessa handlingar. De blev en viss art, med en viss bakgrund och personlighet – vars störning kunde botas av den framväxande kadern av psykiatriker och sexologer.
Sedan decennier har det funnits en motkraft mot patologiseringen av den homosexuelle. Föreställningen om känslomässig skada glimtar fram, som när jag berättar om mordet på min mor och får responsen att det måste vara därför jag begär kvinnor. Men den perversa stafettpinnen verkar ha överlämnats till andra – de som köper och säljer sexuella tjänster. Sexarbetaren och sexköparen.
Här klarar sig sexarbetaren lite bättre.
Henne kan man tycka synd om. Hon har varit utsatt för övergrepp, varit med om ett trauma och är ett offer. Det är så hennes beteende förklaras, det beteende som skaver mot majoritetssamhällets uppfattning om vad normala kvinnor gör och vill göra. Med rätt behandling kan hon rehabiliteras.
Sexköparen är det svårare att tycka synd om. Kanske har också han haft det svårt, men handlingen han begår, om det så är att tillfredsställa sig själv framför en bild eller tillsammans med en kvinna av kött och blod, är ett övergrepp. Inte bara mot den kvinna han tar hjälp av, utan mot alla kvinnor i hela samhället.
Jag tänker att jag kan fräsa ifrån om jag vill. Jag kan tänka på Foucault. Jag kan luta mig tillbaka på alla de som fört min talan, och alla andras vars begär är samkönat. Men de andra, de som nu är de perversa, sjuka, som tillskrivs en viss bakgrund och ges psykiatrisk behandling, böter eller fängelsestraff, vem kan de luta sig mot?
För den diskreta maktens kontrollmekanismer har förfinats. Nu har synden inte bara patologiserats. Den har ideologiserats.
Att bete sig på vissa sätt sexuellt, trots att det rör sig om handlingar mellan samtyckande vuxna, är mäns våld mot kvinnor och mäns våld mot kvinnor är brott mot jämställdheten. Så att protestera gör sig inte. Det är per definition att protestera mot ett jämställt samhälle. Och en sådan person är inte bara sjuk. Hon är ondskefull.
.
Petra Östergren
Författare och fil mag i socialantropologi.
2006 gav hon ut boken Porr, horor och feminister.
Fakta om Jenny from Hörby
Urpremiär på Intiman den 22 februari 2008
Malmö Dramatiska Teater, Malmö
Spelas den 22 februari -08 tills den 12 april -08,
på onsdag-fredag kl 19 och lördagar kl 18.
Föreställningen varar i 2 tim och 30 min (inkl paus).
Av: Dennis Magnusson
Regi: Dennis Sandin
Scenografi och kostym: Maja Ravn
Ljus: Carina Persson
Mask Siv Nyholm
I rollerna:
Tom Ahlsell
Alexander Karim
Karin Lithman
Katarina Lundgren-Hugg
Hanna Sjögren-Devrient
På Ticnet kan du boka biljett
.
.
Andra bloggar om: prostitution, feminism, sex, horstigma, sexköpare,
sexarbete, sexarbetare, porr, teater, Petra Östergren, Jenny from Hörby
.
.
..
Om du vill du kommentera ett inlägg så kan du göra det på min nya adress. Hittar du inte inlägget, sök efter det. Sökfunktionen finns i det övre högra hörnet på min nya blogg.
Vi blir ofta lurade och manipulerade av media, speciellt i feministiska frågor, varför? Hur kan en grupp av fanatiska feminister fortfarande ha så stor makt i Sverige och varför går media på det dem säger? Ofta bedriver dem dessutom en kontrafeministisk politik, en politik som stagnerar patriarkatet och kvinnans underordning. 
Tydliga tecken på att de skiter fullkomligt i oss är ex. att inget av våra politiska kvinnoförbund har 
En fråga som har hamnat på den feministiska agendan är prostitution. Jag har ingående 
Ska vi räkna upp antalet felaktigheter som kommer visas ikväll? Hur många fördomar kommer Kajsa Norell bjuda på den här gången?
Den journalist jag senast ringde upp för att fråga varför man vinklat några artiklar på ett mycket tråkigt sätt, hade svårt att förklara varför och lät mycket besvärad. När vi prata lite om en del feministers syn på prostitution så utropa han spontant… Gud vad skönt att prata med dig som säger högt hur det verkligen ligger till! Efter det var isen bruten och jag förstod att det var hans redaktör som hade bestämt hur de här artiklarna skulle vinklas.
Men ärligt… jag är faktiskt oerhört förvånad över att inte kritiskt granskande reportrar på tidningar, radio och TV tar tag i godbiten som prostitution ändå är… Jag menar, det är så lätt att hitta 
Att arbeta som eskort 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.